top of page
  • Skribentens bildKatarina Zell

"Jag hör vad du säger"

Uppdaterat: 20 nov. 2022


Jag är ute i skogen på en promenad med min hund, när jag möter en förälder som haft barn på samma förskola som mina barn. Hon frågar mig:“Vad gör du just nu?” Jag berättar då att jag jobbar med att utveckla team och ledare att skapa psykologisk trygghet. Och innan jag hinner prata färdigt avbryter hon mig och säger:


Du måste komma till oss och jobba med våra ledare! Jag kommer med förslag och idéer för hur vi kan utveckla och göra vår verksamhet bättre, och då säger de till mig: JAG HÖR VAD DU SÄGER. Och det gör mig vansinnig. Det klart att jag fattar att de hör vad jag säger.

Jag svarar - så klart - att det kan jag absolut göra. Men när jag går därifrån tänker jag: Att jag faktiskt aldrig träffat någon chef eller ledare som vaknar upp på morgonen och tänker:


Nu ska jag vara en riktigt dålig chef, som gör mina medarbetare arga.

Och inte heller så har jag någonsin träffat en medarbetare som vill ha det tråkigt på jobbet, må dåligt, känna sig understimulerad och göra ett uselt jobb. Alla jag har mött vill må bra, vara glada, känna sig stimulerad och engagerad på jobbet. Men vad är det då som gör att vi inte möts och får det att fungera?


Under alla mina år som människa ser jag hur vi människor hittar olika strategier hur vi tar oss bort och ur situationer som är besvärliga eller jobbiga (samma gäller såklart också mig själv). Och det jag ser som bidrar till att vi inte möts, är just vår omedvetenhet om vilket avtryck vårt eget beteende gör på omgivningen runt oss. Att vi behöver stanna upp och reflektera runt:


När jag skriver, säger eller gör på ett visst sätt - vilket avtryck ger det på omgivningen jag har runt mig? Bidrar det till att öka eller minska den psykologiska tryggheten?


Vilka tankar har du om medvetenhet om sitt avtryck som ledare?


Johan Ingemarsson, Country Manager, Too Good To Go och deltagare på Framtidens Ledare

Jag tänker att fler borde tänka på vilket avtryck de gör på sin omgivning. Generellt upplever jag att det saknas, och att det är få som reflekterar runt det avtryck de gör. Om fler skulle bromsa och reflektera och arbeta med sitt avtryck, så tänker jag att det skulle göra en enorm skillnad både på prestationen och på hur vi fungerar i grupper.

Under ett seminarium, berättade jag just den här historien - om skogen, hunden och jag hör vad du säger. En man i publiken skrattade gott under hela berättelsen, och efteråt frågade jag honom vad han tänkte. Han berättade då att det är just så som han brukar göra. Han förklarade att han just i samtal där han upplever att samtalet inte leder någonstans, då stänger han ner konversationen genom att använda uttrycket "jag hör vad du säger". Hans avsikt var just att få stopp på konversationen, vilket hans strategi gör. Men han ville inte göra personen arg, eller få personen att känna sig förminskad. Vi pratade då vidare om vilket avtryck som det faktiskt ger - att stänga ner en annan människa - och resonerade runt vad och hur han skulle kunna hantera situationer på ett annat sätt så att personen känner sig sedd, respekterad och värdesatt.


Jag tänker att det är just så. Att vi i vår vardag, navigerar vi runt och har lärt oss strategier hur vi tar oss bort från situationer som är jobbiga och besvärliga - men utan att tänka djupare på vad vi gör för avtryck på vår omgivning med vårt beteende. Och många gånger tar det oss därför åt helt fel håll.


Och fram tills idag, har jag inte träffat någon chef, ledare eller medarbetare som medveten vill det. Alla jag har träffat vill ha en bra arbetsplats. Där vi har kul på jobbet, trivs och kan prestera och utvecklas.


Det underbara är - att vi kan träna på att bli medvetna om vårt eget avtryck. Vi gör det genom att utveckla vår kognitiva empatiska förmåga med vårt lyssnande och närvaro. Och det går enkelt att träna - det kräver bara mod och vilja. Precis som med allt annat du vill utveckla i vår fantastiska kropp.





bottom of page